"Om man är rädd för smärta är det här inte en lämplig sport. Att öva fall på trägolv kräver en hög smärttröskel. När vi övar grepp käns det ibland som om ben skulle brytas men vi låser greppen strax före någonting går av."

Peltimies invid studentbyn i Åbo var enklare att hitta än jag vågat hoppas så när jag slår mig ner vid ett bord med stopet i ena handen och anteckningsblocket i andra har jag ännu gott om tid att gå igenom vad jag skall fråga Rasmus Nyström. Efter tio minuter dyker en atletisk ung man med nästan rakat huvud upp och ser sig omkring i krogen. Det råder något farlig över hans gestalt men jag kan inte avgöra om det verkligen beror på honom eller bara på min förhandskunskap om honom.

Nyström studerar nu femte året på KTF vid ÅA och jobbar med sin gradu. Under ett år studerade han sitt huvudämne i Japan och under sommaren passade han på att träna taijutsu där.

-Det var helt annan klass på de jag tränade tillsammans med där, somliga hade tränat i 30 år. Det var fascinerande att se vilken kontroll de hade över sig själv och sin motståndare.

Nyströms gren, Bujinkan Ninpo Taijutsu, är en sammanblandning av nio olika japanska budo skolor ("kampsportsgrenar"). En skola leds av en stormästare och går i arv till den mest framstående eleven. Masoaki Matsumi ärvde nio skolor. Nio skolor är för mycket för en person att leda vidare så istället för att välja någon eller några och låta de övriga dö bort i glömska blandade han samman dem alla till en skola. Matsumi är nu i 60 års åldern och fungerar fortfarande som stormästare. De äldsta skolorna som ingår är 900 år gamla.

-Normalt brukar man dela in olika budo grenar enligt om de inriktar sig på slag och sparkar, exempelvis karate, eller på grepp och kast, exempelvis judo. Taijutsu omfattar bägge sortens skolor och dessutom skolor som inriktat sig på att hantera redskap och vapen. Det är en mycket mångsidig riktning tack vare sitt mångsidiga arv.

Svarta dräkter

Det är naturligtvis rörelserna och ställningarna som skiljer taijutsu från andra budo grenar men för en nybörjare kan den mest iögonfallande skillnaden vara de svarta, och inte vita, dräkterna. Dessutom används skodon, Tabi, vilket är ovanligt. Tabi är traditionella sockliknande skodon med stortån skild från de övriga tårna.

-En del anser att taijutsu är för mjuk och "slapp" medan andra anser att den är för rå, berättar Nyström. Bland annat ingår slag mot ögon, huvudsakligen för att få motståndaren ur balans. Alla rörelser är så korta och effektiva som möjligt, avsikten är att få ned motståndaren snabbt.

De vapen som ingår i tijutsu är, till exempel, käppar såsom hanbo som är 90 cm lång och bo som är 180 cm, svärd och knivar. Huvudsakligen används knivar för att träna hur man obeväpnad försvarar sig mot ett angrepp med kniv. Att lära sig hur man skär upp någon med en kniv är varken speciellt utmanande eller tilltalande. Eftersom många gamla skolor ingår i taijutsu har även exotiska vapen ärvts, bland annat ett vapen som är en kedja med en skära i ändan. Dylika vapen är närmast historiska kuriositeter och om någon förening har ett sådant vapen hänger den antagligen på väggen som prydnad.

-Huvudsakligen är det ändå frågan om oväpnad kamp och läran kretsar kring kroppen såsom namnet taijutsu (=kroppens konst) antyder. Vapen är redskap som i sig är ointressanta men som utvidgar kroppens möjligheter och därigenom blir intressanta. Tanken är att man skall kunna använda vilket vapen som helst så effektivt som möjligt om man råkar ha tillgång till det.

Dåligt rykte

Av de nio skolor som ingår i taijutsu är tre så kallade ninjutsu skolor, men det är något taijutsu utövarna inte frivilligt talar om, åtminstone inte åt utomstående. Nyström suckar lätt när han upptäcker att jag känner till sambandet. Ninjutsu för alltför lätt tankarna till enkla våldsfilmer eller Teenage Mutant Ninja Turtles. Paradoxalt nog är det dessutom oftast kung-fu eller karate som är visuellt mer storslaget som i själva verket används i dessa filmer.

-Taijutsu är den gren som idag kommer närmast de ursprungliga ninjutsu skolorna som nu dött ut. Taijutsu är Japanskt och är asketisk i jämförelse med kinesiska grenar, exempelvis kung-fu, som är koreografiska med höga sparkar och ofta efterliknar djurrörelser. Ingen vet exakt hur många olika skolor som finns, hela tiden uppstår nya och gamla faller i glömska. De flesta skolorna uppkom under feodaltiden då de hade mest inflytande och betydelse.

I Åbo finns det ett tiotal aktiva utövare och i hela landet ungefär sex föreningar med sammanlagt över 100 utövare.

-Jag har nu tränat i sju år. Det hela började under gymnasietiden i Vilmarstrand. Jag blev inspirerad av filmer som Shogun och ville börja träna någon budo gren. Jag såg mig om vad det fanns på orten och taijutsu verkade mest lockande. Jag har nu fungerat som instruktör ända sedan grenen kom igång på allvar i Åbo för tre år sedan. Först tränade vi på trägolv i skolor men att bli kastad och träna fall i den miljön gav ordentliga blåmärken och krävde hög smärttröskel. Numera tränar vi endast på tatami, mjukt underlag, men kanske vi får återgå till trägolv åtminstone periodvis igen. Föreningen har inge egna utrymmen utan hyr in sig där det finns lämpliga utrymmen.

Vilda Tammerfors

De flesta som tränar är studerande eller gymnasieelever. En typisk deltagare är en datorintresserad manlig studerande, ungefär var femte deltagare är kvinna. I Finland finns ingen kvinna med svart bälte men femton män.

-När det gäller uppvisningar har vår förening här i Åbo legat lite på latare sidan men i Tammerfors och Helsingfors har taijutsu föreningarna synts oftare. Alla föreningar i Finland håller kontakt och eftersom många entusiaster är högskolestuderande sker det till stor del via e-mail.

Det finns taijutsu föreningar i alla städer där Studentbladet utkommer, dvs Helsingfors, Åbo och Vasa. Dessutom finns en stor förening i Tammerfors som brukar dra 60 personer per grundkurs. Ingen vet hur detta kommer sig, men Tammerfors är känd som en våldsam stad så kanske många där är måna om att lära sig självförsvar.

-Många av våra deltagare tränar flera budo grenar och det är en fördel, så länge man inte "samlar" på grenar. Somliga dyker upp på introduktionskursen och räknar upp en lista på bortemot tio grenar de har prövat på. Dessa personer brukar sällan stanna längre än grundkursen.

-Någon dyr sport är det här inte frågan om. En grundkurs kostar ungefär 300 mark och den kan man delta i med vanlig träningsdräkt. Grundkurserna ordnas en eller två gånger per år i Åbo. Om man vill fortsätta efter grundkursen skaffar man vanligtvis en dräkt, en sådan kostar ungefär 600 mark. Efter grundkursen kostar det 50-100 mark i månaden att träna. Verksamheten bedrivs helt på föreningsbasis och avgifterna går huvudsakligen till hyra och i viss mån till redskap. Några löneutgifter är det inte frågan om. Dessutom kostar det att graduera, alltså stiga i graderna, eftersom diplomen skall skickas via Japan.

Även om taijutsu gärna framstår som en självförsvarsgren är den inte det i lika renodlad form som till exempel aikido. Främst beror detta på att taijutsu är mer komplicerad och följaktligen tar längre tid att lära sig. En grundkurs ger en bra inblick i grenen men är kanske inte tillräcklig för att ge självförsvarskunskap. I en verkligen situation måste man ständigt ha alternativ om det man först prövar inte fungerar.

-Samarbetet mellan olika budo grenar är beklagligt begränsat, åtminstone här i Finland. Ofta tror jag det bero på att olika grenar ser varandra som konkurrenter, tror Rasmus Nyström.

Bruten näsa

-Värsta skadan jag sett ... har jag egentligen inte sett. Jag vaknade upp på sjukhuset utan minne av vad som hänt och med bruten näsa. Vi hade tränat kast parvis och paren hade stått för nära varandra. När jag blev kastad slog jag ansiktet mot en annan som tränade.

-I taijutsu tävlar man aldrig, berättar Nyström. En orsak till att man inte vill träna är att tävlingar kräver regler och regler begränsar. I sin renaste form begränsas inte budo grenarna av regler. Vi tränar utan att ha för avsikt att någonsin använda vår kunskap. Att använda denna kunskap i en trängd situation är acceptabelt endast som en allra sista utväg. Om man tvingas använda sin kunskap är det endast ett tecken på att ha misslyckats i något tidigare skede. Ibland kommer till exempel dörrvakter till oss för att lära sig slåss utan någon vilja att försöka undvika att använda denna kunskap, det är förkastligt. Det påminner om samurajerna i feodala Japan som prövade nya svärd på förbipasserande av lägre samhällsklass.

Taijutsu har tre olika färger på bältena som täcker en kyu skala och en dan skala. En nybörjare har 10 kyu vilket är vitt bälte, därefter kommer grönt bälte för kyu 9-1 (nedåtgående skala) och därefter svart bälte som delas in i 15 dan (uppåtgående skala). Tidigare var högsta graden svart bälte av 10 dan men eftersom så många av Matsumis elever uppnådde 10 dan utökades skalan till 15 dan. Till skillnad från många andra grenar är de högsta bältena praktiskt uppnåeliga.

-Själv har jag svart bälte av första dan. Ända upp till femte dan kan man träna i Finland, men därefter måste man utomlands. Europas främste taijutsu utövare finns i Sverige och brukar besöka Finland regelbundet.

-Huvudsakligen har Taijutsu gett mig kondition, det är träning för träningens skull. Man tävlar endast med sig själv och försöker ständigt utveckla sin kroppskontroll och reaktionsförmåga.

Under träningarna börjar man mycket långsamt och ökar sedan småningom takten tills den är så snabb att den motsvarar en verklig situation i den mån det är möjligt under kontrollerade förhållanden. Att buga är en viktig och vanlig ritual. Inom vissa grenar bugar utövarna till exempel för en tom träningssal innan de går ut, men inom taijutsu används bugningen enbart för att visa respekt inför någon annan, till exempel för att hälsa en träningskamrat innan man börjar träna eller för att tacka instruktören efter att denne har visat en ny rörelse.

Några problem med våldsamma deltagare har föreningen inte haft. Träningsförbud för sådana som tar till sina kunskaper på gatorna har man inte behövt införa mot någon ännu.

-Filosofin bakom budo grenarna kan inte uttryckas med ord, det är närmast frågan om en livsinställning och den brukar infinna sig i takt med att man tränar. Huvudsakligen är taijutsu, som alla andra budo grenar, något som utövas på det mentala planet.

Carl-Magnus Dumell