Tangentbordet är kontakten mellan dig och datorn, mellan dig och världen. För 29 mark kan du köpa ett splitternytt tangentbord där knapparna känns inexakta och gummiaktiga och för lite mer kan du handla ett "Internettangentbord" med massor av extra knappar som gör datoranvändningen ännu krångligare än förr. Men ett riktigt tangentbord som får dig att le så fort du börjar skriva hittar du endast på realisationscenter och i gamla lager.

Varje dag får e-post av främmande människor innehållande en kopia av Sircam viruset. Varje timme försöker Code Red masken angripa min personliga webbserver från någon infekterad Windows dator någonstans i världen. Men jag känner mig trygg när jag sitter här med mitt 15-år gamla IBM tangentbord. Det är tungt, det är fult och varje knapptryckning förorsakar ett ordentligt ljud. Jag känner mig som hjälten i en sci-fi film, som om jag höll mina fingrar på Internets puls.

Före de grafiska operativsystemens tid och mössen var tangentbordet användarens enda kontakt med datorn och de flesta datoranvändare var yrkesmänniskor som använde tangentbordet flitigt. Tangentborden gjordes med en metallbrytare för varje enskild knapp istället för en matta med gummibubblor under knapparna som nu. IBM envisades med att tillverka dem i Nordeuropa trots kostnaderna. Knapparna har två lägen och gränsen mellan dem är knivskarp och ger perfekt fysisk feedback vid användning.

Hur många gånger har du använt de där tre nya Windows knapparna som kom till på tangentbordet (till höger och vänster om mellanslag) för att underlätta Windows användningen? I praktiken är de bara i vägen. Gamla tangentbord innehåller inte sådana knappar.

Ok, det skyddar dig inte mot virus och du kan behöva gräva i rätt dammiga miljöer för att hitta ett men det är värt besväret om du skriver mycket.

Carl-Magnus Dumell