För tio år sedan kunde vilken datorkunnig tonåring som helst väcka storföretagens intresse om han bara klädde sig i kostym. Men tiderna förändras, idag behövs inte kostymen längre.

Under hösten besökte jag en Internetmässa i Helsingfors. Det var en tråkig mässa som helt klart var riktad till företagsrepresentanter som inte vill avslöja sin okunskap genom att ställa frågor utan istället bara slå till och göra stora affärer. En pratglad yngling i klargul polotröja och stora runda plusglasögon representerade ett av landets största webb-design företag. Företagets omsättning hade dubblerats varje månad under det gångna året och de anställdas medelålder var under 25. Lite oförsiktigt började han berätta hur en stor företagskedja betalat dem 300.000 mark för en hemsida. "Och så ville de dessutom att vi skulle göra en helsidesreklam åt dem för en dagstidning, och något sådant hade vi ju aldrig gjort tidigare", berättade han entusiastiskt och hans ögon tycktes anta en helt otrolig storlek.

Wild Willy

Som liten fanns det några barn i grannskapet som hade en radiostyrd bil. Naturligtvis ville jag också ha en. Jag började spara veckopengarna för att så småningom kunna köpa min drömbil, en fyrhjulsdriven Jeep: Wild Willy. När jag, efter vad som kändes som många år, hade samlat ihop halva summan gav jag upp. Jag började se mig omkring efter något annat jag kunde köpa för summan jag sparat ihop. Mina ögon föll på en reklam för en hemdator: en Commodore Vic-20. Jag visste absolut ingenting om datorer men reklamen fungerade. Ibland undrar jag vad det blivit av mig om jag fått min Wild Willy istället. Jag skulle knappast ha grundat ett eget företag som 17-åring.

Att bli miljonär - eller leva på studiestöd

Ibland känns mitt liv som en enda lång serie lyckliga omständigheter. Jag har gång på gång haft turen att befinna mig på rätt plats vid rätt tillfälle, och dessutom haft viss kunskap i datorteknik. Idag står jag inför det klassiska problemet bland datorkunniga ungdomar: att välja och vraka bland tänkbara arbeten eller att studera.

Bill Gates, Microsofts chef och en av världens rikaste män, avbröt sina studier för att hinna satsa på företaget han grundat som tonåring. Det finns också exempel på närmare håll: finlandssvensken Johan Helsingius, chef för EUnet Finland, som är halvfärdig diplomingenjör och antagligen Finlands första Internetmiljonär.

Det är svårt att tacka nej till intressanta arbetsuppgifter, hyggliga löner och goda förmåner när alternativet är ett 1500 marks studiestöd. Dessutom känns studierna ofta verklighetsfrämmande och föråldrade. Det kan faktiskt vara så att ett års helhjärtade studier medför att man faller ett år efter i den tekniska utvecklingen.

Arbetslösa utantillexperter

Jag läste nyligen en framtidsvision för hur datorn kommer att fungera om tio år: den kommer att anpassa sig till användaren på basen av vad den ser och hör. De programmeringskunskaper som jag idag kommer långt med kommer att vara rätt lite värda när det gäller att skapa program för en dator som ser och hör. Kommer min plats i arbetslivet att hotas av morgondagens ungdomar som vuxit upp framför morgondagens datorer och kommer min färd uppåt i hierarkin att blockeras av de som slutförde studierna och har examen?

Det finns idag en brist på människor med kunskap i datateknik men samtidigt finns det en stor arbetslöshet bland människor med utbildning i datateknik. Och många av de som för tio år sedan avbröt sina studier i datateknik har idag tvingats börja studera på nytt. Men ändå finns det många som framgångsrikt etablerat sig på arbetsmarknaden utan formell kompetens. Vad är det egentligen som avgör vem som lyckas? Personligen tror jag att den viktigaste enskilda faktorn är personens sociala begåvning. Men det finns vissa tydliga människokategorier i branschen:

-De som har utbildning men inte får jobb har ofta en utbildning på mellanstadienivå där utbildningen följde schemat "tryck först på den här knappen, sedan på den här..." Det finns till och med fortfarande utbildning som bygger på att mer eller mindre utantill lära sig knappkombinationer för olika uppgifter.

-De som saknar utbildning och förlorat jobbet är ofta sådana som under högkonjunkturen anställdes bara för att de studerade datateknik utan att de hunnit lära sig något och som fick gå när den ekonomiska situationen försämrats.

-De som har utbildning och arbete är ofta de som lyckats ta sig upp i företagshierarkin och börjat arbeta med mer tidlösa administrativa uppgifter.

-De som saknar utbildning men har jobb är de som vuxit upp framför datorer, de som kallats datorfreaks och hackers, och som fullständigt behärskar en dator oberoende av situationen.

De sista hantverkarna

Det händer sig att föräldrar tar kontakt med mig för att fråga råd eller höra mina synpunkter på deras barns önskan att studera datateknik. Det gläder mig att det alltså finns människor som inte betraktar det som självklart att datateknik är vägen till framgång. Vi som arbetar med datateknik är ju paradoxalt nog de sista hantverkarna, de sista vars arbeten inte försvunnit på grund av automation. Men som alla andra hantverk kommer vårt att få ge vika för teknikens framsteg. Framtiden ligger inte i att kunna programmera eller knåpa ihop HTML instruktioner för webbsidor. Framtiden ligger i att kunna producera informationen. Vem som helst kan knåpa ihop en webbsida men få kan hitta på en originell och stilig webbsida och ännu färre kan fylla den med information av värde.

Carl-Magnus Dumell