-Att äga idéer är som att äga kärlek.
John Barlow sitter bredvid mig i soffan i ett konferenscenter och talar om sitt favoritämne.
-I industrisamhället handlade vi med fysiska varor. Efterfrågan och tillgång bestämde priset. Diamanter är värdefulla för att några företag kontrollerar största delen av produktionen och portionerar ut dem på marknaden i lagom små mängder för att efterfrågan inte skall tillgodoses och priset hållas uppe. I informationssamhället handlar vi med intellektuella varor, men idéer, och då är situationen omvänd. En idé som bara du, och ingen annan, känner till är värdelös. Ju fler människor som delar din idé desto värdefullare blir den.

Att äga andras idéer

Innan jag slog mig ned i soffan hade Barlow, jag och några hundra andra som arbetar med Internet lyssnat på en panel bestående av USAs främsta experter på upphovsrätt, copyright, och insett att något stort är på gång. Juristerna från Hollywood motiverade sina krav på strängare lagstiftning genom att målade upp skräcksenarier där kopiering leder till att författare och kompositörer inte har råd att föda sina barn och att produktionen av musik och film upphör. I publiken igen satt författare och kompositörer som regelbundet reste sig upp och bad panelmedlemmarna föra följande meddelande med sig till de film-, skivbolag och upphovsrättsorganisationer de representerade: "er tid är över, vi behöver inte längre mellanhänder som ni, vi kan nå ut direkt till publiken via Internet".
De som kallar sig "content providers", innehållsleverantörer eller upphovsmän, är egentligen ofta bara organisationer som äger kopieringsrätten till material som skapats av någon annan. Copyright har vuxit från att vara ett sätt att skydda den skapande personens arbetsinsats till att bli en nästan fristående handelsvara som är viktigare och värdefullare än själva verket som skall skyddas. I USA administreras upphovsrätten av finansministeriet medan det i Frankrike administreras av kulturministeriet.
-Hur många här jobbar för företag som anser sig äga era tankar och idéer, frågade Barlow publiken.
-Och hur många av er håller era bästa idéer hemliga för era arbetsgivare för att de inte skall ta dem ifrån er?
Salen gungar till när alla nickar instämmande.
Juristerna verkar besvärade av den svårflirtade publiken trots att de vant sig vid att allt oftare betraktas som parasiter istället för organisationer som värnar om den enskilde skapande människan.

Att ge bort kakan och ha den kvar

-De stora centrala upphovsrättsorganisationernas tid är förbi, det är jag säker på, fortsätter Barlow där vi sitter i soffan och försöker smälta intrycken från paneldebatten. De är stora döende dinosaurier, men det betyder inte att de är ofarliga, tvärt om, stora döende dinosaurier klöser sönder allt i sin närhet.
Barlow som höll det inledande talet vid konferensen som egentligen handlade om teknik skrev en gång i tiderna sångtexter i rockgruppen Greatfull Dead.
-I början när vi gav konserter inledde vi med att jaga ut alla "bootleggers" (personer som bandar konserter med små bandspelare och säljer banden). Så småningom tröttnade vi på det och lät dem stanna. Banden de sålde, som vi inte fick ett cent för, blev rätt populära och gjorde oss kända. Tack vare bootleggarna började vi få allt fler besökare på våra konserter, som vi nog fick betalt för, och tillsist var vi en av de största rockgrupperna i USA. Människor betalar dig inte för vad du redan gjort utan de betalar dig för vad du kommer att göra.
Jag kommer att tänka på en amerikansk frilansfotograf, Philip Greenspun, som jag hittade på nätet för tre år sedan och som fick mig att börja ägna mig åt fotografering på allvar. Då hade han nyss gjort en hemsida för fotointresserade bestående av bilder han tagit och med diverse lärorika texter om fotografering. När han gjorde resereportage för någon tidning tog han ofta hundratals bilder men tidningarna publicerade sällan fler än några enstaka så han beslöt att satte upp alla andra på nätet och helt enkelt ge ut dem gratis åt alla intresserade istället för att gömma dem i någon skolåda i garderoben. Antalet besökare fördubblades varje månad och så en dag fick han ett e-post meddelande från en person som behövde en bild av en björn som fångar fisk. Bildbyråerna hade nog lämpliga bilder men till för höga priser så personen i fråga undrade om han för en lägre summa kunde få låna negativet till den bild Greenspun hade på sin hemsida. Allt fler personer och företag ville köpa bilder de sett på Greenspuns sidor. Idag har Greenspun 400 000 besök per månad och en databas i vilken besökaren kan söka bland 6 000 bilder. Rik har Greenspun enligt egen utsago inte blivit men nog har han tjänat pengar. Själv är han fortfarande förvånad över att han började tjäna pengar på bilderna efter att han beslutat göra dem gratis tillgängliga för allmänheten.

Vad betyder "publicering" på nätet?

För åtta år sedan beslöt Förenta Nationernas avdelning för upphovsrätt, Wipo (World Intellectual Property Organization) att försöka förnya de internationella avtalen från 1880-talet för att bättre motsvara dagens behov. Medan Wipo arbetade uppfanns www och Internet exploderade in i vår verklighet. Vi fick ett globalt nät som pumpade enorma mängder information runt hela världen och denna informationssamhällets pulsåder började utmålas som framtiden för handeln. Upphovsrätten som uppfanns på 1700-talet för att säkra kompositörers inkomst hade vuxit i betydelse till en regelboken som kontrollerade den elektroniska ekonomin i informationssamhället. Plötsligt var copyright livsviktigt också för sådana som aldrig tidigare ägnat ämnet något större intresse.
Och så för ett år sedan samlades representanter från 130 länder och mängder av intresseorganisationer för att ta del av Wipos arbete. De tre huvudpunkterna handlade om skyddande av databaser, skyddande av ljud- och videoframställningar och att definiera "publicering" och "publik" i digitala medier.
Databasfrågan berör till exempel huruvida en telefonkatalog skall kunna skyddas av upphovsrätt. En telefonkatalog är bara en lista över fakta som sammanställts utan kreativa insatser men som ändå kräver arbete att sammanställa. I USA kan databaser inte skyddas men i vissa Europeiska länder är det möjligt och Wipo ville att det skulle bli möjligt genom en internationell överenskommelse. Speciellt från vetenskapshåll väcktes stark kritik mot idén eftersom det ansågs finnas risk att vetenskapliga register, och fakta överlag, skulle kunna hamna i någons ägo och inte längre vara fritt tillgänglig. I Finland väckte biblioteken kritik mot Wipo med anledning av det här. Den här frågan diskuteras i alla fall mycket intensivt fortfarande speciellt i USA för olika typer av kommersiella register och tillgången till dem har blivit allt viktigare handelsvaror.
När upphovsrättsavgifter uppbärs vid kopiering och förevisning av skyddat material så skall ju pengarna också gå någon till godo. I Europa prioriteras konstnärerna, exempelvis manusförfattare och skådespelare i en film eller musikerna och kompositörerna i musiksammanhang. I USA igen ligger tyngdpunkten mer på de organisationer som ekonomiskt förverkligar produktionerna.
Att sedan definiera sådant som vad "publicera" betyder i Internetsamanhang och vad en "kopia" egentligen är visade sig omöjligt. Sker publiceringen av en webbsida på alla de platser där tittarna finns, bara där upphovsmannen gör den tillgänglig för utomstående och vad om ingen tittar på sidan? Wipo bollar fortfarande dessa och en mängd liknande frågor fram och tillbaka.
Det enda resultatet från konferensen var några urvattnade principbeslut men konferensen satte fart på diskussionen kring upphovsrätt och fick olika länders lagstiftare att ta itu med frågan på allvar.
Och frågan kräver allvarliga eftertankar för upphovsrätten styr flödet av idér och kunskap och slår fast maktpositionerna i informationssamhället.

Carl-Magnus Dumell