"Information wants to be free" (information vill vara fri) är ett uttryck som uppstått i hackerkretsar och som blivit något av en mantra på Internet. Konceptet bär spår av nästan alla större rörelser från de senaste decennierna, från vänsterradikalism och hippirörelsen till eko- och anarkismvågen. Men få har fört fram konceptet så framgångsrikt som svensken Jan Axelsson.
Axelsson talar om länder som Kina, länder där innehav av en telefax eller parabolantenn hotar regimens informationsmonopol och kan leda till fängelsestraff. Vi förstår lätt att censur används i totalitära stater för att motarbeta demokrati. Men vad har det med oss att göra, vi lever ju inte i något censurerat samhälle? Vi har endast en begränsas filmcensur och till och med den håller på att avskaffas.
-De flesta som kommer i kontakt med Flashback verkar förbluffade över hur mycket information som normalt undanhålls dem, säger Axelsson.

PKK, nazister och judar under ett tak

Axelsson upprätthåller Flashback (www.flashback.se) som består av tre delar: webbsidorna, ett nyhetsbrev (Flashback News Agency, FNA) med notiser och artiklar som gratis e-postas till prenumeranter en gång i veckan och en sporadiskt utkommande tryckt tidning.
Webbsidorna är uppdelade i olika kategorier. Här finns till exempel en "frihetsserver" för obekväma webbsidor. Det här innehåller enligt Axelsson inget som strider mot svensk lag men som de kommersiella Internetleverantörerna inte vill ha något att göra med, ofta efter negativ uppmärksamhet i massmedier. Under "frihetsservern" hittar vi bland annat "Frihetsfront Norr" vars sidor städades bort från Umeå universitet efter att organisationen förespråkat fri invandring och en legalisering av narkotika. Här hittar vi också konstgalleriet "Art Parts" som säljer tavlor gjorda av massmördare, en nationalsocialistisk kvinnorganisation, Kurdiska arbetarpartiets svenska stödgrupp, Radio Islam i Stockholm, en militant judisk grupp och annat "liknande".
På Flashbacks webbsidor finns också en stor samling uppseendeväckande elektroniska publikationer, bland annat om drogkultur, fascism, sex och databrottslighet.
FNA igen är ett långt e-nyhetsbrev fyllt med notiser, läsarrespons och artiklar, ofta skrivna av aktiva FNA prenumeranter. Notiserna kretsar kring allt som hamnat lite på sidan det konventionella. Idag har FNA en bra bit över 20 000 prenumeranter. Det tog ett år för FNA att få ihop de första 1000 prenumeranter men de senaste 10 000 har tillkom på tre månader.
-Nu efter jul när många fick sin första Internetanslutning har antalet prenumeranter skjutit i höjderna.
Någon marknadsföring av FNA eller något annat inom Flashback förekommer inte utan allt bygger på ideella insatser och att Flashbacks rykte sprider sig från person till person.

LSD, pedofili och våldtäkt i samma tidning

Den tryckta tidningen igen, egentliga Flashback, är en gedigen lunta på bortemot 100 sidor med limmad rygg och helt utan reklam. Tidningen utkommer ungefär en gång i året och säljs till självkostnadspris åt prenumeranter och via ett fåtal affärer i Sverige. Innehållsmässigt är Flashback en mer tidslös och djupgående version av FNA, men uppseendeväckande är de alltid. Bland artiklarna i tidigare Flashback kan nämnas en intervju med Albert Hoffman, kemisten som uppfann LSD, och med Nambla som är en amerikansk organisation som vill legalisera pedofili. En av de mest uppmärksammade artiklarna handlade om den så kallade barnporrshärvan i Sverige för några år sedan. Rättegången blev mycket uppmärksammad eftersom många människor passade på och utnyttjade rättsväsendets öppenhet och krävde med stöd av lagen att få ta del av bevismaterialet, dvs få kopior av barnporrvideorna. Axelsson i sin tur spann vidare på öppenhetsprincipen och publicerade i Flashback namn och adress på var och en som beställde kopior, uppgifter som likaså är offentliga. I senaste numret väckte Axelsson uppmärksamhet med en artikel där han publicerade foto, namn, adress och telefonnummer på en rad våldtäcktsmänn tillsammans med beskrivningar av exakt vad de gjort sig skyldiga till och hurdana straff de fått. Rättsliga åtgärder vidtogs mot Axelsson men såväl pressombudsmannen som justitiekanslern lade ned fallet.
-Jag valde medvetet alla fallen från 1990-91 för att alla skulle ha haft tid att överklaga och få sina domar fastslagna. Ett par fall valde jag att inte publicera för att fallen inte ännu var avklarade. Det jag ville uppnå med artikeln var att ge läsarna information på basen av vilken de skulle kunna bilda sig en uppfattning av hur vårt rättssystem fungerar. På basen av materialet från rättegångsprotokollen kan man ha starka åsikter om den saken.

Varför pressa yttrandefriheten till sin gräns?

-Jag tror på det fria ordet. Jag tror att vi skall sätta lampan på saker och ting istället för att censurera eller tiga ihjäl. Censur råder enbart bot på symptomen, inte på problemen. Det går inte att utplåna den nazistiska ideologin genom att förbjuda hakors, säger Axelsson.
Å ena sidan handlar det om att ge människor tillgång till den information som idag undanhålls de flesta. Å andra sidan gäller det att skapa ett forum där olika parter kan göra sig hörda.
-Nazism är en svår grupp för ingen vill egentligen försvara dem. Men om vi fråntar dem yttrandefriheten vet vi aldrig var det hela slutar, snart står vi kanske där utan yttrandefrihet själva. Jag låter alla tala ut utan att låta mina personliga åsikter spela in. Eftersom bägge sidor får tala ut i samma tidning finns det också en chans att de når varandra och kan öppna en direkt dialog, de flesta andra tidningar är det alltid någondera sidan som misstror.
Axelsson är medveten om att bägge sidor försöker sprida sin propaganda när de får tala fritt men eftersom bägge sidor har samma möjlighet till det anser han det försvarbart.
-Det leder kanske rentav till en viss objektivitet.
Enligt Axelsson är många till att börja med tveksamma till att låta ALLA få tala ut och försvara sig.
-Det är en förståelig reaktion men de flesta inser småningom fördelarna. Att låta alla komma till tals är något nytt.

Lottade ut marihuanafrön

Axelsson kom i kontakt med punkrörelsen 1978 och grundade 1983, som 14-åring, en punktidning. I takt med att han blev äldre började han intressera sig för alla subkulturer och han fortsatte också på den journalistiska banan på tidningar, radio som tv.
-Det blev till sist uppenbart att de etablerade medierna inte var den rätta platsen för mig så jag gick cirkeln runt och återvände till "undergound"-världen och grundade småningom den tidning som idag Flashback. Jag försörjer mig numera med hjälp av Internet; genom att göra webbsidor och sälja tekniska lösningar. Jag tycker om att jobba med Internet och det ger mig möjlighet att sätta ihop Flashback utan ekonomiska anspråk. Om Flashback varit mitt jobb som jag försörjt mig på tror jag tidningen varit sämre.
Något alternativ till de etablerade medierna vill Axelsson inte ens att Flashback skall vara.
-Flashback är ett komplement och komplement behövs.
När det gäller lagar svarar Axelsson att han ju nog är tvungen att följa dem.
-Om jag inte brydde mig i lagen skulle det som ogillar det jag gör kunna stoppa mig. Sen finns det ju naturligtvis lagar som det känns mer motiverat att följa och andra som det känns mindre motiverat att följa. Upphovsmannarätt är något jag inte tror på, jag tycker man borde få använda material fritt för icke kommersiella syften.
Men även om Axelsson följer lagen så rör han sig ofta nära gränsen och har flera gånger prövat människors rättskänsla. Bland annat har han lottat ut marihuana frön i en skribenttävling för FNA.
-Jo, jag kom i kontakt med några personer som sålde frön, vilket alltså är helt lagligt här i Sverige, och beslöt lotta ut frön. Jag tyckte det var en bra idé eftersom Flashback/FNA är en slags motpol till de etablerade medierna. Jag ångrar inte det här men jag skulle inte göra om det. Dels har FNA nu så mycket vidare läsarkrets och dels kunde det uppfattas som ett ställningstagande om jag upprepade det.

Carl-Magnus Dumell