www.dumell.net / tidningsartiklar / Hufvudstadsbladet / Internet och lagen
Publicerad i Hufvudstadsbladet 17.03.1996
Internet och lagen


Torsdagen den 8 februari förvandlades internet från USAs mest fria media till landets mest begränsade media i och med att President Bill Clinton skrev under den så kallade "Communications Decency Act" (CDA), fritt översatt "lagen om anständighet i elektronisk media". CDA är resultatet av kampen om vem som bäst kan släcka väljarnas törst efter konservatism, sedlighet och starka familjevärderingar. I princip går lagen ut på att allt som av någon, någonstans kan uppfattas som kränkande eller förnärmande är förbjudet och i ett land som USA täcker det rätt mycket.

Orsaken till lagen är att det i USA, precis som i Finland och många andra länder, cirkulerat rykten om internet, bland annat angående barnpornografi. Dessa rykten har gett allmänheten en mycket negativ bild av internet, en bild som inte försvunnit trots att till och med polisen gått ut och förklarar att ryktena är grundlösa. Mot bakgrunden av dessa rykten det lätt att förstå att det finns ett understöd för "sedlighetslagar" och censur bland de som saknar kunskap om internet.
Det har spekulerats mycket i huruvida information om hur man skyddar sig mot HIV, stödgrupper för sexuella minoriteter och uttalanden som stöder kvinnors rätt att välja abort nu kommer att rensas bort från internet med stöd av CDA. Lagen kan alltså betraktas som censur av alla liberalistiska tankegångar och denna begränsning av yttrandefriheten har väckt en omfattande protestvåg.
Två kraftiga, och mycket olika, rörelser har utkristalliserats ur missnöjet, och ibland rentav paniken, som CDA väckt hos de som har kunskap om internet: "Blue Ribbon Campaign" och "24 hours of democracy".

Blue Ribbon Campaign

Inspirerad av det röda HIV/AIDS bandet, det gula krigsveteranbandet och övriga band som människor ibland bär för att visa sitt deltagande eller understöd har "Blue Ribbon Campaign", (Blå Band kampanjen) vuxit fram. Kampanjens symbol är ett blått band och målsättningen att häva CDA genom det åtal som den 26 februari väcktes mot amerikanska justitiedepartementet eftersom CDA anses begränsa den yttrandefrihet som varje amerikan garanterats i grundlagen. Det intressanta med åtalet är att det inte leds av en oorganiserad och upprörd folkmassa utan av en företag som Microsoft och Apple och en mängd sammanslutningar, speciellt bland journalister och förläggare. De drivande krafterna bakom åtalet kommer att försöka upplysa lagstiftarna om vad internet är och att det borde omfattas av samma lagar som nu skyddar etablerade medier, såsom böcker, tidningar, radio och TV.
Kampanjen har väckt mycket uppmärksamhet och har omnämnts i alla stora amerikanska TV nyheter. Kampanjen har även uppmärksammats av praktiskt taget alla internetanvändare för en mängd hemsidor på World Wide Web hade under 48 timmar svart bakgrund för att symbolisera yttrandefrihetens död. Denna spontana reaktion spred sig snabbt och när den kulminerade var ungefär sju procent av alla hemsidor i USA svarta men även utanför USAs gränser var det många som visade sin besvikelse på detta sätt.

24 Hours of Democracy

Till skillnad från den rätt aggressiva kampanj Blue Ribbon Campaign för har "24 Hours of Democracy" (24 timmar utav demokrati) valt en betydligt mjukare linje. Hos kampanjens ledare, Dave Winer, föddes idén om att istället för att klaga försöka lyfta fram det bästa med internet. Winer spred ut en uppmaning åt alla på internet att skriva en essä om vad frihet betyder för dem för att en vecka senare ordna en 24-timmars presentation av essäerna. När tiden gick ut hade omkring 1000 skribenter bidragit med essäer men essäer strömmar fortsättningsvis in. Bland skribenterna kan nämnas Microsofts chef Bill Gates och Borland Internationals chef Philippe Kahn. Speciellt Kahns essä är gripande. Kahn berättar om sin judiska bakgrund och uppväxttid i Paris på 60 talet när grunden för nynazismen lades och hur blev tillsagd att holokaust aldrig ägt rum. Han talade om den okunskap och det hat han såg runtomkring sig med sin mor som bar tatueringen från koncentrationslägret hon överlevt på sin arm. Efter en stund svarade hon honom "den som börjar censurera vet aldrig var eller när det är dags att sluta".

Finland

CDA är naturligtvis en rent amerikansk lag men den berör internet som är internationellt och rent teoretiskt är det tänkbart att någon finländare som bryter mot den kan råka illa ut om han eller hon senare reser till USA. Betydligt allvarligare är ändå den trend CDA kan leda till; den kan inspirera andra länder att följa i USAs fotspår.
-Lagar kommer, det måste de göra, säger Johan Helsingius som blivit något av en mediautnämnd internetguru.
Helsingius som är VD för EUnet i Finland, ett av landets två största internet distributörer har på nära håll fått bevittna oklarheterna kring hur internet skall behandlas ur juridisk synvinkel. Två gånger har han varit i kontakt med polisen med anledning av den "anonymitetsserver" han helt privat riggat upp som gör det möjligt för vem som helst på internet att sända anonyma meddelanden. En gång brottsanmäldes han och då påstods det att hans anonymitetsserver användes av pedofiler för att anonymt sprida barnpornografi över nätet. Polisen undersökte saken och har nyligen meddelat att barnpornografi inte spridits på internet via Helsingius anonymitetsserver.
-Det var en reporter från Iltalehti som brottsanmälde mig så var och en kan ju dra sina egna slutsatser gällande reporterns avsikter, säger Helsingius.
Det andra fallet är betydligt intressantare i juridiskt avseende. En person i USA kritiserade anonymt, med hjälp av Helsingius anonymitetsserver, Scientologkyrkan i USA. Scientologerna som är kända för att åtgärda kritik brottsanmälde sin kritiker och den amerikanska polisen bad via Interpol den finska polisen att skaffa fram kritikerns identitet. Den finländska polisen tvingade med en husrannsakan Helsingius att utlämna namnet.
-De ansåg att en husrannsakan var tillräckligt, de tyckta att situationen var den samma som om jag skulle ha haft bevismaterial till något brott på hårdskivan i min dator. De förstod inte att det handlade om kommunikation och jag anser att de borde ha betraktat fallet som om det skulle ha varit frågan om telekommunikation. Det här är ett oklart fall och man kan inte rakt ut säga att polisen handlade fel men det finns goda orsaker att tro det. Nu senare har också polisen erkänt att de kanske skulle ha handlat annorlunda om de då haft den kunskap de idag har om internet, säger Helsingius.
Efter denna händelse har Helsingius kämpat för en debatt i de här frågorna och han efterlyser klara regler och lagar.
-Speciellt för att reglera elektroniska "nätpengar" behöver vi lagar, och lagarna är nog på kommande. På förberedande nivå finns den kunskap som behövs och man ber ofta utomstående uttala sig, jag har också själv hörts. Värre är det på den politiska nivån där besluten skall fattas, där finns inte alltid den kompetens som skulle behövas, säger Helsingius.



Carl-Magnus Dumell

Observera att den här texten är rätt gammal - det betyder dock inte automatiskt att den är föråldrad.

I många fall är texterna här relevanta och hjälpfulla också idag och de ger alltid en intressant tillbakablick över ämnet.