Enkel och fungerande metod finns

Nästan all handel på Internet idag betalas genom att köparen e-postar sitt kreditkortsnummer åt försäljaren. Om jag köper en bok från USA på det här viset sänder försäljaren mitt kreditkortsnummer vidare till Visa i USA och får betalningen i dollar. Jag igen betalar köpet i mark när den räkningen så småningom kommer via Visa här i Finland. Naturligtvis skall Visa ha sin provision för det här, men eftersom bolaget hanterar enorma mängder med transaktioner blir kostnaderna per kund rimliga. Den här metoden fungerar utmärkt och är enkel ... förutsatt att du har ett kreditkort.

SET har inte slagit igenom

En av grundteserna inom databranschen lyder: "rör aldrig något som fungerar". Men så är Visa och Mastercard inte heller i databranschen. Trots att kreditkortsbolagen kontrollerar nästan all handel på Internet har de av någon anledning försökt hitta på en ny metod för att handla med kreditkort på nätet: SET.
Kunden måste ha ett speciellt SET program i sin dator och ett digitalt "intyg" från sin sitt kreditkortsbolag. Försäljaren behöver också ett intyg och ett SET program för försäljare och så även en bank som behöver ett bank-SET program och intyg från alla inblandade kreditkortsbolag. När en kund så vill köpa en vara börjar alla dessa SET program sända kopior av alla dessa intyg kors och tvärs. Slutresultatet är att försäljaren får en bekräftelse på att kundens kreditkort inte är spärrat, kunden får en bekräftelse på att försäljaren är accepterad av kreditkortsbolaget och kreditkortsbolaget får en rejäl provision. SET är på tok för komplicerat och dyrt, vare sig företag, privatpersoner eller banker har hittills varit villiga att investera tid och pengar i allt som krävs för att SET skall fungera.

...och inte heller digitala pengar

Trots att SET är mycket komplicerat är det fortfarande bara frågan om en fasad för det gammalmodiga kreditkortet som uppfanns någon gång kring 1930. En modern betalningsmetod är digitala pengar som fungerar ungefär som polletter. Du betalar in en summa till en bank som sedan sänder dig polletter till motsvarande värde per Internet. I praktiken är polletterna komplicerade sifferserier där siffrorna motsvarar det komplicerade tryckta mönstret som skiljer sedlar fån andra papperslappar. Dessa polletter kan sedan skickas omkring på Internet precis lika smidigt som mynt och sedlar i verkliga livet, hanteringen är alltså inte begränsad till kund/försäljare relationer. Om du är skyldig en bekant tio mark kan du skicka honom eller henne polletter till ett värde av tio mark som denne sedan i sin tur kan använda eller växla till "riktiga pengar" via en bank som understöder pollettformatet.
Idén är genial men problemet är att så få banker och företag intresserat sig för detta. Mark Twain Bank i USA var den första i världen som tog i bruk ett sådant här system, eCash från företaget DigiCash. Nu har MTB meddelat att de överger eCash eftersom intresset för systemet varit så litet, i hela USA har det funnits ungefär 5 000 användare. I Finland har eCash funnits i flera år via Merita och EUnet och eCash understöds också av några andra banker runtom i Europa och Australien men användningen har inte varit omfattande någonstans. Jag är ändå övertygat om att den här teknologin någon gång kommer att slå igenom. Det vore konstigt om inte också pengarna så småningom blev digitala istället för att vara gjorda av papper och tryckfärg.

e-bankrånare

I samband med handel på Internet brukar säkerheten ofta nämnas. SET är onekligen ett tryggt system, själva SET står ju för "Säker Elektronisk Transaktion". Det som gör SET säkrare än andra metoder är den tredje parten, själva kreditkortsbolaget, som kan utesluta kunder som inte betalar sina räkningar och försäljare som inte skickar utlovade varar.
Digitala pengar motsvarar ur säkerhetssynvinkel vanliga kontanter. Trots att pengarna bara är sifferserier är de svårare att förfalska än vanliga sedlar. Kontanter är också anonyma, om du betalar kontant behöver du inte identifiera dig.
Det nu rådande systemet där ett kreditkortsnummer helt enkelt matas in i en blankett på en webbsida och skickas som e-post har speciellt av kreditkortsbolagen sagts vara osäkert. Många har hört att utomstående kan snappa upp kreditkortsnumret på vägen mellan kunden och försäljaren. I själva verket skyddas siffrorna på vägen av samma krypteringsteknologi som används i SET. Kreditkortsbolagens förhållningssätt kan hänga ihop med att de tar betalt av personer som vill använda SET medan samma krypteringsteknologi gratis ingår i alla vanliga webbläsare som Netscape och Internet Explorer. Alla banker som låter kunderna hantera sina konton via Internet litar helt på denna krypteringsteknologi som ingår gratis i webbläsarna, och bankerna har säkerligen lika höga säkerhetskrav som kreditkortsbolagen.

Carl-Magnus Dumell