Ett datorspel ger inte samma konkreta kompetens som vi kan få till exempel genom att spela ett musikinstrument. Datorspel ger heller inte samma fysiska belöning som om vi sysslar med någon idrott. Inte heller kan datorspelen erbjuda ekonomiska belöningar såsom hasardspel. Det enda datorspel kan erbjuda är en underhållande upplevelse, en upplevelse värd såväl våra pengar som vår tid.

Spela - om du har tid

I gamla datorspel, som det legendariska Pac-Man, tog en spelomgång ofta bara några minuter. Idag är det inte ovanligt med spel som tar några veckor. Idrottsspelen är kanske de enda idag med en kort "spelcykel", en ishockeymatch eller Formula-1 tävling tar precis lika lång tid som i verkligheten. Men även här får man tiden att gå genom att spela genom hela säsongen för att förhoppningsvis bli seriemästare.
Den riktigt tidsödande kategorin utgörs av strategispel som simulerar olika ekonomiska eller politiska system. Det här kanske låter som väldigt tråkiga spel, men de är allt annat än tråkiga. Ett utmärkt exempel på ett spel av den här typen är "Frontier" som blev en försäljningsframgång för ett par år sedan. I Frontier är du en småhandlare i "transportbranschen" någon gång i framtiden. Med ditt nyligen ärvda rymdskepp transporterar du varor mellan olika rymdkolonier runtom i galaxen. Du köper billiga mineralier i en gruvkoloni i ett avlägset hörn av galaxen och transporterar dem till någon tätbefolkad planet där du kan sälja dem dyrt. Vinsten du gör använder du till större skepp och bättre utrustning som kan hjälpa dig att göra ännu större vinster. Det som gör spelet spännande är att galaxen är uppdelad i två politiska system och mellan dem råder en bräcklig fred. Du kan naturligtvis också smugla varor och personer, eftersträva militära utmärkelser från endera eller bägge sidorna genom att utföra uppdrag för dem och så vidare. Spelplanet består av tusentals och åter tusentals planeter och målsättningen är lika oklar och lika fascinerande som i verkliga livet. Det som gör spelet överlägsen boken eller filmen är att du kan påverka historiens gång så att varje spelomgång blir unik. Det är som att se en ny film varje gång och du är själv regissören.

Våldsunderhållning

Datorspelen har ett oförtjänt dåligt rykte. Huvudsakligen härstammar ryktet från 80-talets censurvåg men ännu rätt nyligen läste jag i en tidning att "datorspel går ut på att man har 25 liv och skall försöka döda så många andra som möjligt." Det enda spel som ens ditåt passar in på den beskrivningen är nog schack.
Men visst finns det våldsamma spel. I de allra värsta spelen visas nästan lika mycket inälvor som i den inhemska filmindustrins storsatsning "Vinterkriget" som jag med min skolklass i tiderna besökte på bekostnad av föräldraföreningen. Våld är ett mångfacetterat fenomen.

Det perfekta spelet

Ett bra spel skall vara enkelt att lära sig men nästan omöjligt att bemästra. Ett komplicerat spel orkar man inte sätta sig in i och ett enkelt spel tröttnar man snabbt på. För att fängsla spelaren måste de komplicerade detaljerna vara sådana att spelaren klarar sig utan dem men småningom börjar fästa intresse för dem i jakt på bättre framgång i spelet.
Det man skall se upp för när man handlar spel är framför allt "multimedia". En CD-ROM skiva rymmer ungefär lika mycket som 500 disketter. Det här betyder ändå inte att det ligger 2500 gånger så mycket arbete bakom ett spel som levereras på 5 CD-ROM skivor än ett spel som levereras på en diskett. Min personliga definition av multimedia är: "ett uppslagsverk på CD-ROM med ett tiotal videoklipp på bekostnad av 200.000 sökord". I spelbranschen brukar "multimedia" innebära att någon fyllt en eller flera CD skivor med videoklipp som illustrerar spelets gång. Dessa spel kan se imponerande ut i affären men när man spelat det fem gånger inser man att det är lika intressant som att se samma film fem gånger. I den här typen av spel kan spelets gång inte anta fler former än det finns lämpliga videoklipp medan traditionella spel kan utvecklas på nästan oändligt många olika vis.

300 mark idag, 89 i morgon

Ett vanligt spel kostar nästan alltid mellan 250 och 300 mark och finns i såväl speciella datoraffärer som i vanliga varuhus. Spel är "inne" på samma vis som musik, de marknadsförs kraftigt under en kort period varefter allas intresse riktas mot nyare spel. För den som vill hänga med i svängarna finns det speciella tidningar som inte gör annat än recenserar datorspel och förmedlar de senaste ryktena inom branschen.
Det största problemet är att de nyaste spelen kräver de nyaste datorerna. Oberoende av hur stor och fin dator du har finns det ett spel som får den att gå på knä. Nästan alla nya spel kräver åtminstone en hygglig Pentium dator för att fungera ... om de fungerar. Ett annat problem med de nyaste spelen är nämligen att tillverkarna har så bråttom att få ut dem på marknaden att de ofta innehåller mängder av fel som ofta tar sig uttryck i att ljudet blir hackigt, grafiken börjar se konstig ut ibland eller att spelet helt enkelt låser sig då och då. De som har tillgång till Internet kan för det mesta hämta korrigeringsprogram för spelen från tillverkarnas hemsidor. Ofta är de första korrigeringsprogrammen färdiga innan spelen ens hunnit ut i affärerna. De som inte har tillgång till Internet eller inte vet hur de skall tillämpa korrigeringsprogrammen tvingas ofta finna sig i att spelet har störande brister. Men för den som vill ha det allra senaste och mest avancerade finns inga alternativ.

Klassikerna

Men om du inte vill betala flera hundra mark för ett spel, eller helt enkelt inte har en tillräckligt ny dator för att köra de nyaste spelen så finns det ett alternativ: lågprisspelen.
De flesta stora speltillverkare lanserar sina mest framgångsrika spel på nytt efter 2-3 år i lågprisserier och priserna rör sig kring 89 och 99 mark. Till exempel Virgin Games har sin White Label serie och Electronic Arts sin EOA Classics. Såväl Stockman, Anttila som Wiklund har ett hyggligt utbud av dessa lågprisspel. Anttila har dessutom en serie lågprisspel från "Gremlin" som kostar 39 mark.
Fördelarna med lågprisspelen är inte bara priset: endast de bästa spelen lanseras på nytt och de fel som upptäckts i spelen efter att de lanserades första gången har korrigerats. Ofta har spelen också genomgått en viss ansiktslyftning för att bättre motsvara tidens krav. De här spelen har dessutom aning mer anspråkslösa krav på användarens dator och fungerar snällt på en 486a och ofta också på en 386a. Dessvärre levereras praktiskt taget alla spel, även lågprisspelen, på CD och inte på diskett vilket kan vara ett hinder för de med gamla maskiner.
Men se upp för billiga samlingsskivor med mängder av gratisspel. Det finns många glada amatörer som knåpar ihop sina egna spel och sprider dem gratis via Internet. Vissa affärsmän har kommit på att samla hundratals sådana spel på en CD och sälja skivorna för 20-50 mark styck. De här spelen är värdelösa och bara för att någon samlat hundra värdelösa spel på en skiva gör det inte skivan värdefull.

Julklappstips

När det gäller fullprisspel är mina personliga favoriter flygsimulatorn Flight Simulator 95 och strategispelet Civilization II. Ett annat spel som på goda grunder kommer att sälja väl den här julen är ishockeyspelet NHL ’97. För de som gillar strategispel med militär vinkling, schackspelet som det kunnat se ut om det uppfunnits idag, vågar jag dessutom rekommendera futuristiska Xcom - Unknown Terror och Syndicate Wars.
Bilspel kommer säkerligen också att sälja väl men de är alla så lika att jag inte kan hålla dem isär. Bland de säkrare alternativen finns uppföljarna Grand Prix 2 och Nascar 2. De som köper sina egna julklappar kommer kanske att fastna för Quake och spendera mellandagarna beväpnad med maskingevär i underjordiska tunnlar i jakt på allahanda monster.
Bland lågprisspelen finns det många bra alternativ, till exempel Civilization och NHL ’95 som bägge var enormt populära för några år sedan och som nu har fullpris uppföljare som tävlar om att bli inslagna i julpapper. Likaså säljs fenomenala Xcom - Enemy Unknown och Syndicate som lågprisspel medan efterföljarna säljs till normalpris. Fina strategispel finns det många av, bland annat Pirates, Railroad Tycoon, Transport Tycoon, ThemePark och A-Train. Dessutom har Wiklund en utmärkt serie lågprissimulatorer från Maxis: SimCity, SimLife, SimAnt, SimFarm och så vidare. De här spelen är dessutom bland de få som fungerar också på Macintoshdatorer. Överlag är många lågprisspel strategispel för de bygger i första hand på en idé som inte föråldras medan det tekniska utförandet inte har så stor betydelse.
För den som är ute efter riktigt billiga spel har Anttila en lågprisserie från Gremlin. De här spelen är lite äldre än konkurrenternas lågprisspel och kanske inte lika legendariska, men så kostar de också bara 39 mark styck och till exempel bilspelet Lotus var en stor framgång för fyra år sedan och ett av mina favoritbilspel.

Microsoft har åter börjat satsa på speltillverkning och har nu ett flertal nya spel klara lagom till jul. Det mest legendariska spelet är utan tvekan den civila flygsimulatorn Fligh Simulator. Det här är det sjätte spelet i serien men heter Flight Simulator 95 för att visa att det skall köras under Windows 95. Spelet börjar på allvar närma sig de simulatorer som används för att träna riktiga piloter och de realistiska scenarierna bygger på satellitfotografier och den topologiska information som används för att göra kartor. Mängder av experter har varit inblandade för att garantera att de olika flygplanstyperna som ingår i spelet beter sig så realistiska som möjligt. Ett måste för de som alltid drömt om att flyga men långtråkigt för oss andra.

NHL ’97

Uppföljaren till NHL ’96 och NHL ’95 kommer garanterat att bli en försäljningsframgång, precis som föregångarna. Realismen i spelet är sådan som man knappt kunde drömma om för några år sedan. Spelarna glider mjukt omkring på isen med realistiska rörelser och publiken lever med i spelets gång och står för det suggestiva bakgrundsjublet. Spelet har visat sig tilltalar ishockeyintresserade manliga spelare i alla åldrar. För de som inte har en Pentium dator eller lite anspråkslösare budget är det värt att notera att NHL ’95 nu säljs som lågprisspel.

Monster i tunnlar

Legendariska Wolfenstein 3D och Doom skapade en helt egen spelgenre: att springa i tunnlar och skjuta monster. Spelens framgång ligger i tekniken: den tredimensionella effekt spelaren upplever när han rör sig i tunnlarna är så realistisk att spelaren lätt lever sig in spelet. Det här i kombination med spänningen av att aldrig veta bakom vilket hörn ett monster kommer att dyka upp har hållit miljoner spelare på yttersta stolkanten och gjort programmerarna på id-software till miljonärer. Idag har andra hakat på och nu finns det flera spel på julmarknaden som direkt bygger på det här konceptet. Åtminstone Thomb Raider, Quake, Marathon 2, Duke Nukem 3D och Final Doom här till den här kategorin.

Civilization

Nyligen utnämnd till "världens bästa datorspel genom alla tider" och mitt personliga favoritspel. Första gången jag spelade Civilization spelade jag 26 timmar i sträck. Du börjar spelet som ledare för en nomadstam år 4000 f.kr. och målsättningen är att kolonialisera en planet i ett annat solsystem före år 2020 e.kr. Din uppgift är att styra samhällsutvecklingen genom att välja hur resurser skall fördelas, vad samhället skall eftersträva, vad invånarna skall bygga och hur du skall bemöta andra nationer. Trots spelets omfattning kan man lära sig det på 30 minuter utan att ens öppna manualen. Ett spel tar mellan 10 och 20 timmar. Det fina är att det finns lika många åsikter om vilken strategi som fungerar bäst som det finns personer som spelat Civilization. Sid Mayer som skapat spelet har lyckats bryta ned samhällsutvecklingen i ett överskådligt antal komponenter och gjort ett modernt brädspel av det. Originalversionen säljs nu som lågprisspel och Civilization II som fullprisspel. Skillnaderna mellan de två är i första hand kosmetiska men II:an ger spelaren ytterligare friheter att styra utvecklingen.

Sim...

SimCity var för datorindustrin vad Lego var för leksaksindustrin och SimCity har banat väg för en hel kategori av "byggnadsspel". Det är egentligen förvånansvärt hur ett så enkelt spel som SimCity kunde bli en sådan framgång. Du styr en stad och väljer var det skall byggas bostadskvarter, affärskvarter och industriområden. Bygg dessutom vägar, parker en hamn, ett kraftverk och sprid ut några polisstationer så har du grunden för en fungerande stad. Problemet är att få ekonomin att rulla så att du kan finansiera ditt byggande; för höga skatter och folk flyttar ut, för låga skatter och du kan inte sköta staden. Dessutom måste du hålla ögonen på föroreningar från industrin och trafiken. Hur människorna trivs i staden reagerar beror på hur väl du kombinerar dessa "byggklossar", och du kan kombinera dem på nästan onändligt många vis. Precis som byggklossarna i Lego.
Tillverkaren Maxis har följt upp SimCity med en hel serie mer avancerade SimNågonting som alla tar fasta på vårt desperata behov av att vara i kontroll över våra liv och världen vi lever i: SimLife, SimEarth och så vidare. Många av Sim-spelen säljs nu i Maxis egen lågprisserie och de är alla lärorika och underhållande spel väl värda en hundralapp. Många av spelen fungerar dessutom på Macintosh.

Pirates

Få spel väcker lika många spontana "det var ett fint spel" som Pirates som funnits i tio år. Nu säljs den moderniserade Pirates Gold som lågprisspel. Du är kapten på en båt på tiden när sjörövare härjade på haven. Du kan välja att plundra städer och hamnar, du kan försöka finna din försvunna syster, en nedgrävd skatt, spanska flottans silvertransport eller jaga pirater. De flesta försöker göra allt. Spelet är genialt enkelt men ändå fängslande som få.

Xcom - Enemy Unknown

Trots att Xcom bara har ett par år på nacken är det redan en erkänd klassiker. Du leder en internationell militär och vetenskaplig rörelse med uppgift att försvara jorden mot en utomjordisk attack. Du fördelar dina resurser mellan forskning, framställning av utrustning, militär personal och så vidare. Utgående från dina hemliga baser slår du till mot anfallande UFOn, samlar så mycket material som möjligt, och i bästa fall tillfångatar en utomjording, i hopp om att finna deras svaga punkt och ett sätt att besegra dem. Du flyttar dina soldater som schackpjäser och kan kontrollera allt in i minsta detalj men allt är ändå enkelt att lära sig och kräver inget bläddrande i manualer. Vartefter timmarna går framför spelet får du ta del av dina forskares revolutionerande upptäckter och följa med hur spelets fascinerande historia småningom utvecklar sig. Uppföljaren Xcom - Unknown Terror måste verkligen vara fenomenal för att överträffa sin föregångare.

Carl-Magnus Dumell